Kroatien

MERDE vad det regnar. Och snart måste jag gå ut. Tid för att blogga finns då sannerligen inte. Men det måste göras, och i sann martyranda har jag tagit på mig uppgiften - ännu en gång.

Vilket är då budskapet som bara måste basuneras ut till de abnorma horderna av fans? Jo, comme ca ligger det till (vilket redan nämnts i föregående inlägg, men för alla ickefrankofonafans upprepas här informationen):

Redaktionen skall till Kroatien.

Imorgon. Idag har varit packhysterins dag. Emma har varit och hämtat ut sitt pass-med-högt-underhållningsvärde på Kungsholmen. Martina har insett att "hon inte har några kläder", och har därav införskaffat i en ny garderob.

Tillsammans med Redaktionen reser Lina, kodnamn Lars-Kenet, och den fransktalande Juliette. 9 respektive 11 dagar blir vi borta. Det ska semestras intill bristningsgränsen.

N'avoir pas peur! Allas vår Daande kommer ta hand om er alla under tiden. Så sent som förra timmen utlovade han att under vår frånvaro genomföra "frenetiskt bloggande".

Förhoppningsvis blir vår Medelhavsvistelse precis så oemotståndligt trevlig som en viss Marikas. Hon har rapporterat om en fantastsk chartergranne. Mannen strosar runt i tighta, gula badbyxor, gillar att posera, är patetiskt lik David "The Hassel" Hasselhoff och går under smeknamnet Sugar.

Bisses pour tous

Francofantastique en francais

Aujourd'hui, quand la Redactionne a eu une conversation au le terrain de golf, j'ai demandé la question: pourquoi c'est comme ca, que nous ne faisons jamais une parole de blogg tout en francais? De temps en temps, notre fans disent que vous écrivez trop francais!. Mais, ouais. C'est comme ca: nous sommes deux femmes francophones. Mais encore, la realité, elle est comme ca: il n'existe pas une parole en ce blogg, seulement écrit en francais.

Quel malheur!

Maintenant, à ce moment la, je vais changer de ce fait. Ca, c'est le premier parole totalement francofantastique.

J'ai récemment rentré d'une balade trés vite. Ouais, ca fait raison ca; j'ai fait le jogging. Je courais et je courais. Trop long et trop vite. Avec la musique et aussi sans la musique. C'était moi et la nature. Quelle bonheure!

Au mardi, la Redactionne vas partir pour la Croatie. Là, nous allons danser et rire bcp bcp bcp. Et aussi, nous allons faire les choses d'autres. Mais, n'a pas peur, chères fans. On promet que à demain, vous voulez trouver plus d'information de ca au blogg, mais bien sur.

Ouais. Le premier parole francofantastique est fini. Peut-être, la langue a était un peut incorrect et imaginère. Mais ca, ca n'est pas l'essensiel chose dans ce conjoncture. Quoi comme est important, c'est la heureux de la vie en l'air francais. Ca, c'est important. Riens des choses d'autres, rien du tout, ouais?

N'est-ce pas?

Bon nuit et bonne vie

Le solstice d'été

La Redactionne a celebré la plus fameuse traditionne suédoise: le solstice d'été. DVS: Redaktionen har firat den mest kända svenska traditionen - midsommar.

Det globala är sedan länge djupt rotat i våra ungdomliga själar. Nästintill överdostillståndet har vi hängivit oss åt internationalistiska, globalt hollistiska aktiviteter. Men fredagen den 20 juni, midsommarafton, kände vi för att söka kontakt med våra etnisk svenska rötter.

I äkta folkhemsanda lagades det mat i mäktiga ilandsproportioner. Emma och Martina bakade paj och gjorde kött(fria)bullar (observera att de sistnämnda producerades med La Toute Petite Martiniques bara händer).

Vera och Martinique bullar upp med föda på terassen.

Redaktionen's living the dream. Smågodis konsumerat i en baguettepåse. Viktigt att understryka är den höga grad av vördnad som under hela kvällen visades för påsen. Ingen, INGEN, trotsade dess något komplicerade konstruktion genom halshuggning. INGEN.



Ett löst rykte - källa okänd - har spridit en teori om att en viss Emma skulle vara lång. Bilden ovan visar tydligt och klart att denna floskel inte visade sig bära på något slags sanning.



Kellan ba' njuter skoningslöst av de köttfria köttbullarna (framställda av Martinas bara jävla händer).



"Ba' en sån sak!", utbrast Julia, som inte kunde slita blicken från sitt eget überskandinaviska under till bakverk.



Blogging in action.

Redaktionen har genomlevt ännu en midsommar. Svenskare än någonsin tidigare. Kanske. Allt är ju relativt. Och svensknormen är under ständig förändring. Kanske ett ämne för en Globalkunskap B - uppsats i årskurs tre? To be continued.

Bisses de l'air été

LSF

Resencionerna på ilandsbloggen från sommarens festivaler fortsätter. Nu har vi kommi fram till LSF - Långsjöfestivalen.


50 % av Redaktionen rapporterar från Långsjöfestivalen 2008; lika högtidigt och festligt som en sammanslagning av julafton, Diwali och våffeldagen för varje amatörscout och tysk. Till er tronga fans som varken är amatörscout eller tysk är vi skyldiga en del ordförklaringar.
1. Långsjöfestivalen: En festival vid Långsjön.
2. Långsjön: en lång sjö i Tyresta Nationalpark närbeläget det Trivsamma Tyersö.


Succén var ett faktum redan då de fyra festivaldeltagarna med överbelamrade scoutryggsäckar, som med den värsta smärta pressade ner Martinas överkropp i knäskålarna, på tandemcyklar lämnade krusboda (ett obs här; historisk händelse. Det förekommer ytterst sällan att några som befinner sig i krusboda lämnar det. Dels för att Krusbodabarnen helt enkelt inte gör så, och dels för att ingen hittar ut. För er fans som är pålästa om redaktioens historia och vet att Olga har varit bosatt i krusboda vill vi påminna er om att hon inte ursprungligen kommer från Krusboda och i största möjliga mån vill avbetona denna etniska härkomst. Av denna anledning har hon kunnat slå sig fri) (Krusboda var för övrigt var norra Euproas största radhusområde då det byggdes på 70-talet) och gav sig ut i den vildvuxna skogen.
Festivaldeltagarna tillströmmade till Långsjön från flera håll. Detta förklaras med att Martina och Julia tog fel väg och var tvugna att med opumpade cyklar trampa runt på en omväg på flertalet kilometer. Mais c'etait pas de problem; både Martinique och Juliette har av mjölksyrans mäster -Olga naturlement- lärt sig att dra nytta av livets mest energikrävande tillfällen genom att helt enkelt se det som en möjlighet att betona sin fysiska hjödarförmåga. I huvudet mumlades mikes mantran i samlade upplagor; "inte komma sist" varvat med "om du tror att du kan det.."


Nåväl. Väl framme byggdes en storatad scén av Krusboda scoutkårs pressenning och musiken drog igång. Festivalandet drog igång. Även om utlovade band som The Kassets Bandet och Fack-Da-Bok uteblev så uppvägdes detta av Julia som gick loss med mungigan på scen och den en smula mer hightech Ipoden med högtalare. För att inte tala om all dans (transdans).

En festival är ingen festival utan rätt utstyrsel. Kungis (person med kodnamn Lars-Kenet) räddade situationen med papperskepsar från Shakespeares teater The Glob. Festivalen lyftes därför till en helt ny nivå och blev därmed inte bara ett ungdomligt uttryck för ett otillgodosett behov av få klä sig fult, dricka öl och skapa ett avstånd mellan sig och sitt hem, utan också ett tillfälle för svenska ungdomar att få möta det engelska konstarvet och samtidigt vidga sina egna kulturkapital.

Dîner.

Det blev en mäktig kväll med extra allt. Kvällen kunde ha avslutats tidigare, en liten stund innan Kungis började sjunga och dansa till Orup liggandes i sin sovsäck. Mais, "what's done is done" som dem säger i Freaky Friday att man säger i McBeth, så vi går vidare med våra liv.




Den andra och sista dagen av festivalen betonades av regn (samt en nakenbadande tysk, måste rapportares). Festivalfolket satt i tältet under spöregnet/hagel och gratulerade varandra till de vattentäta väggarna. Du upptäcktes det böljande havet som utgjorde tältgolvet. Man fann att detta golv var föga vattentätt och att liggunderlag, sovsäckar, kläder och så vidare var mer eller mindre dränkta. Då festivaler för många i-landsbor är ett tillfälle att leva under hårda förhållanden och trotsa i-landsäckelkänslan som den civiliserade människan kännder kring lera-i-skorna-fenomenet fann LSF-deltagarna även nu anledning att gratulera varandra, denna gång till den äkta festivalstämning/u-landsmonsun som drabbat området.
Regnet var naturligtvis inget man ville stå ut med en längre tid, utan strax därefter packades festivalen ihop in i de ryggsäckar den kom ifrån och deltagarna cyklade hem.


Enligt den information ni läskunniga fans kunnat tillgodogöra er i detta inlägg hajjar ni nog att Långsjöfestivalen 2008 var en lyckad tillställning. Det innehöll mycket mer än allt en festival kan väntas innehålla. Redaktionen ger den fem av fem.

Au revoir tous les fans. Attendre pour le prochain festival; Le Trästock en Skellefteå.

Merdiösmercredi

Ojojojoj, vilken dag. Redaktionen sammanstrålade på eftermiddagen för jakt efter concealer och datatekniker. Vi fann dem båda och känner oss nu omåttligt tillfredsställda.

Concealern såldes till Martinique för mäktiga 155 kronor på Face. Försäljerskan höll ett andäktigt tal om röda hudtoner som kan neutraliseras med grön gegga, som sedan kan highlightas med blablabla, och Olga tänkte i stilla mak att, merde, don't overdo it.

Datateknikern var på topp, glad som en av solens envisaste strålar att återfinna oss i de kvava korridorerna på det där pretentiöst medvetna och seriösa gymnasiet på Hornsgatan. Och så visade det sig att han gjort ett misstag. Han hade letat efter Olgas dator i ett skåp som inte (längre) tillhörde Olga. Olga kammade in en poäng, och nuvarande ställning är Olga/Datateknikern 1-1.

Trots det osomriga vädret konsumerades glass. Och senare även kaffe (och saft). En seriös mindmap är författad och storheter väntar inom de kommande dagarna.

Nu bärs det av till Tyresö (P.U.S.S) för fotbollsdyrkan hemma hos Lina, a k a Kingis, på högsta nivå, något redaktionen känner sig lagom familjär med.

Kingis (kodnamn Lars-Kenet) ba' ler sig genom verkligheten.

Nåväl, vous allez nous-manquez, mais, c'est comme ca, la vie n'est pas drôle. Bisses en masses. Bisses en grandes masses.

Une nuit à la sudouest de la capital

Så var det då äntligen tisdag klockan 23:57. Stunden alla fans ivrigt väntat på. Stunden då Emma slash Olga tar sig samman riktigt jävla ordentligt och författar ett blogginlägg - eller, snarare värt benämningen förstklassigt litterärt alster.

Det är alltså relativt sent på dygnet - vid en närmre titt på det digitala uret i bildskärmrens nedre högra hörn, inser jag att dygnet är totalt jävla över.

Jag sitter i "mitt" rum i Nacka och blickar inte ut mot det pampiga vattentornet utanför (den faktiskt relativt smutsiga) fönsterrutan. Rakt in i skärmen glor jag. Så iland. Men no need to worry. Imorgon återvänder jag till min totaltsupertrashadeenskedelägenhet. Den ska, inom snar framtid, helst redan imorgon, pimpas till oanade höjder av småborgerlig fräschet och hemljuvahemkänsla.

Med posten kom denna morgon ett brev från Globala Gymnasiet adresserat till en viss Emma. Jag trodde att det rörde sig om mina betyg. Icke då. Brevet kom från allas vår (eller snarare bara min) datatekniker. Hallelujjhamoment, so to speak. Den härligt frigjorde, toalettvåldgästande mannen har författat mig ett brev, där han har mage att påstå att JAG inte har lämnat MIN dator i MITT skåp. Efter denna vidriga anklagelse dumförklarar han mig med upplysningen "det är inte tillåtet att ta hem datorerna från skolan", varpå han i den mest befallande ton som kan präntas på papper beordrar mig att komma till skolan innan tisdag och återlämna min dator. "Tack på förhand".

Jag ska ringa honom imorgon. Ringa honom och i slibbigt glatt tonläge stämma möte på handikapptoaletten på plan 200.

Den här datorn är späckad med bilder. Bilder på pappapeter inklusive finskahannele när de är på diverse semestrar. Offentlig publikation överflödig. En lam Olgabild återfanns dock, den enda värdig kandidat till att ens tillåtas försöka beskriva min motivation till att gå till skolan i veckan med min (ickeexisterande) stulna/lånadutanattfrågadator.

Den engagerade lägger snabbt märke till att min haka har samma bredd som något av mina entusiastiska ögon. Och med tanke på hur hängivna ni fans är, tar jag för givet att ni funnit än fler intressanta detaljer att förkovra er i.

Bon merdiös nuit. Ni förtjänar alla en vacker onsdag, Olga pense. Mais, comme vous savez, Olga est la plus sympa au ce blogg.

Une autre fois: bon nuit

Firande

Kära undersåtar. Man kan ha många skäl till att fira - något mången vilsna ungdomar fick lära denna helg. Som om Globalarnas avslutningsfirande (typ-)nakenbad på Långholmen klockan 2 på fredagsnatten inte räckte, dröjde det inte länge förrän nästa part-hey var på gång.

Denna gång skulle Olgas övervunna ätstörning och återfunna fett firas. Och så det firades. Kaffet rann, kakorna smulade. Rapporter på över sjuttio sorters bakverk har inkommit från oberoende källor. Zekes händer skakade i sockerchock och världens första pojkband bestående av 5 kvinnor framförde Backstreet Boys I want it that way i en mästerligt koreograferad explosion i extasisk koffein-eufori.

Olga känner pressen och bevisar sin icke-anorexi genom att konsumera åtskilliga kilon vetelängd.

Zeke hugger in på sin fjärde kladdkaka-med-hallon-och-after-eight.

Knappt hade dock klockan slagit åtta då alla plötsligt såg ljuset - det var Hippiefest i Tanto. Låt mig emfasera: Hippiefest. I Tanto. Vad som skulle firas visste ingen, men att det skulle firas visste alla. Ja, till och med filosof-David som nyss filosoferat över ironin i att sova bort något man spenderat pengar på att dricka var med på noterna.
Eftersom arrangörerna tydligt hade påpekat att man utan att uppfylla dresscoden inte skulle få komma in i Tanto pimpades alla fort och effektivt ur Olgas fantastiska tuttifruttigarderob. På blotta minuter förvandlades Daande, Redaktionen och alla andra till fullständigt autentiska hippies. Utom Zeke, som skulle hem och äta. Och Zagros, som fortfarande var... Zagros.

Hippieredaktionen.

Endast Kelly och allas vår översociale vän Gabriel var bjudna - men det är som bekant bara god ton att bjuda med ytterligare 15 hippies till fester, vilket vi också gjorde. Vi välkomnades med apatiska blickar från den vattenpipsrökande massan i Tantos obskyrare skogsdelar - men Enskedeshippiesarna lät sig inte avskräckas. Inom 30 minuter hade vi hunnit sända iväg Zagros och filosof-David på pizzaköpsärende och påbörjat tuttifruttikonsumtionen.

Daande - garanterat Tantos snyggaste Hippie.

Allt eftersom kvällen blev natt och Daandes titta-jag-har-kissat-på-mig-öl-fläck-på-byxorna torkade, blev själva luften mättad med förångad tuttifrutti och vad det nu var de andra hippiesarna rökte i vattenpiporna. Det frestades på de hundratals pizzorna - Daande och Olga rövade åt sig enorma mängder och innan någon visste ordet av kulminerade det hela i Olgas moders säng - Daande sov djupt någon gång vid 4 på måndagsmorgonen.

C'est trés bonne, n'est-ce pas d'anorexie. Mais sour tout, c'est la vie.

Et c'est Daande, bitch.

Blogspot

Kära fans,

Välkommna till Ilandsbloggens nya Blogspot-adress. Planen är att paralellt köra samma material på bägge bloggarna för att sedan flytta över all verksamhet hit. Blogspot passar nämligen Redaktionen bättre. Daande tar dock på sig all skit ifall det fuckar upp.

Byt alltså gärna eder bokmärken till denna adress - i framtiden kommer det att vara den enda rätta!

Bonjour et bon soir,
La Rédactionne et Daande (vars Redaktionstillhörighet fortfarande debatteras)