Framför en cistern

Fans fans fans. Olga håller vad hon lovar. Bloggen skall uppdateras, och det med en imponerande kontinuitet. Så, här är jag igen. Jag skriver inte på min religionsuppsats; nej. Jag bloggar. Sådana uppoffringar. Men fans, det är ni värda, je vous premets.

Emma och Evelina sammanstrålade vid spottkoppen 14.26, cirka, för intag av kultur top notch. Efter en mäktig höstpromenad längs Strandvägen, Stockholms dyraste gata som ger upphov till socialistiska avsmakskänslor - men trots allt med en relativt trivsam allé pyntad med övre medelålders män i rosa transvestitinspirerade finbyxor, nådde vi till slut destinationen Frihamnen.

Frihamnen - vilket ställe! En sann stockholmsk guldgruva, ett bortglömt smultronställe bland allt skräp. Kan man tänka sig något bättre än ett äkta industriområde med autentisk "dagen efter, innan, under, whatever, ett mord" - känsla, i direkt anslutning till allas vår överklassidyll Östermalm? Vi tvekar.

Det konsumerades finkultur. Magasin 3 var målet. Inträdet gratis för alla med en ålder som slutar på -ton och under.

Christian Boltanskis utställning Les Archives var vad vi fann när vi äntligen, med hjälp av en mastodont hiss, lyckats ta oss in i byggnaden. Totalt mörker, blixtförbud. Med ett ISOtal uppskruvat till 1600 gjorde Emma och kameran vad de kunde. Tema anonymitet, identiet(skris?), mångfald, enfald, ja, vem vet. Åk dit, drick Americano och se för dig själv.

Betyg:

Bisse