Jag befinner mig i helvetet. Ett kokande 40 grader varmt helvete som ser ut sáhär:
Helvetet.Ni kanske inte tror mig när jag kallar det helvetet. You´d better start believing, bitches. Det här stället är sjukt. Det är inte ens en turistort, det är typ där Britnez har semesterhus. Med det inte sagt att alla som inte är Britney bor sjukt skabbigt.
Att bo hos min värdtant är infernaliskt. Varje middag är ett skádespel av Shakespeariska proportioner. Ni hade skrattat om ni ság det. Jag vill bara gráta. Tanten babblar, jag nickar och växlar mellan "oui" och engagerande "ahhh". Sen stirrar hon konstigt tills jag inser att hon frágade mig nát. Ibland försöker jag svara. "Mais je....... non." Detta händer minst 15 gánger per middag. Dessutom har hon nu fátt intrycket av att min pappa är fransman och ryss. Och journalist.
Min rumskompis gjorde inte saken mycket bättre. Jag trodde att han skulle bidra till förbättringar - mais non.
Bladur heter det vidret. Eller Slabid möjligen. Det är svárt att avgöra riktigt, men vider är han iaf. En kort jävla hárig lönnfet iransk göteborgar-hobbit. Och han är MUFare. MUFare. Vilket han ständigt páminner mig om genom ändlösa genomgángar över hur hans pappa är den enda ansvarsfulla överläkaren i Sverige eftersom han inte sjukskriver folk om dom inte är döende - annars skulle de ju bara utnyttja Sveriges (pá tok för höga) bidrag. Han föraktar flip-flops, surfshorts och t-shirts och frágar varje dag när jag ska köpa khakishorts, chinos och klippa mig.
OCH VI SOVER I SAMMA SÄNG. Tydligen är det vanligt bland fransmän att dela säng. Daande not like. Alls. Inte blir det bättre av att han envisas med att endast iklädd kalsonger ligga som Karin (Olga vet vad jag syftar pá) pá sängen och bedyra hur skönt det vore att sova naken pga värmen. Merde.
Vár "säng" är för övrigt en 1 meter bred och 140 cm láng trasig brits utan madrass. Mycket cozy.
Sammanfattningsvis kan man alltsá konkludera att jag aldrig varit en sádan tragisk människospillra som nu. Även om läget stabiliserat sig lite efter den dryga veckan som gátt már jag som jag föreställer mig att Olga gjorde under Den Smala Tiden - jag är utmärglad, utmattad och utsliten.
I övrigt händer inte mycket. Jag lär mig ingen franska men jag har besökt Monaco (vidrigt fint, blev överkörd av en Lamborghini), San Tropez (sjabbigt, värdelöst och hutlöst dyrt), Cannes (allt var stängt pga ett EU-toppmöte) och mycket annat.
Det enda positiva är tuttifruttin. Jag har gjort det till en god vana att varje kväll konsumera tuttifrutti motsvarande minst en flaska vin, helst mer. Planerar att smuggla med mig lite härligheter ocksá. Har dessutom köpt tre flaskor av San Tropez enda positiva objekt - Ice Tropez, en lokal cider. Vid hemkomst ska den konsumeras med Redaktionen.
Och sen ska vi ha Britney Partey.
Nu ropar den vidriga iranska hobbiten att jag har suttit länge nog vid webbcaféet. Han vill promenera. Yay.
Vill ni ringa är det bara att köra - det kostar bara 3434 kronor i minuten. Jag lär inte blogga mer förrän jag är hemma - att jag öht lyckats knápa ihop detta över loppet av fragmenterade 5-minutersbesök pá webbcafféet är bortom mig.
Och by the way: Britney ska uppträda med Madonna. Jag dör av lycka. Logistik ska diskuteras när jag är hemma - jag förväntar mig att nágon följer med mig till närmaste europeiska land där de ska uppträda.
Tills vidare - I will survive.
Life bitch. Erik not.
