No light in no tunnel

The peppness is GREAT. The peppness is overvällmning. The pepness is, to sum it all up; in da air.

Does anybody know what we are living for?

Marika fyller år. Marika mår bra. Marika har girlanger runt hela jävla halsen och ett bollhav av ballonger runt sin dator.

Citat läraren: Jag har sådär lite halvångest runt vad vi ska göra.

Peppnesskänslan växer.

Marika har i smyg öppnat sin present. En marsipannågonting. KUL FÖR HENNE DÅ. Ilandsickeunnandet är ett faktum.

Bisse et mort

bitchin'

Martinique tog idag sitt förnuft, mod, lite vilja och telefonen till fånga och ringde TT, Tyresö Trafikskola. Ärendet var att boka en tid för körlektion. Den trevliga, som jag då trodde, pricken i andra änden av telefonledningen "hade lite mycket för sig" och bad att få ringa upp "om några minuter". Naturellement, sa jag på svenska och la på för att vänta.

Martinique har nu väntat några trettio minuter på att kvinnan ska ringa upp. En viss hopplöshet börjar nu lägra sig. Körskolans telefontid tog slut för en kvart sen. Bitch.

Men vi skola icke förtrösta. Martinique väljer att intala sig att Marchez pendant la vie och att ge trafkkvinnan på moppo imorgon istället.

Nu ska här praktiseras tyresöjogg.

Bisses

Pilatespepp

Det är natt, det är sent, det är läge för en spontan idolbild på Olga när hon gör nått som alla fans vill kunna göra, men som få faktiskt bemästrar i praktiken. En bloggbaserad pilateskurs blir kanske nästa framgångsföreteelse.

Bisse

Himmelen är alltid mer purpurfärgad i Tyresö

Efter avklarat naturkunskapsprov och ett givet besök på globalboutiqen Burkina Faso Design har nu redaktionen landat i Enskededalen. Martinique myser i Olgas och tar tillfället i akt att medan Olga drar en snabbdusch blogga er fans till en total medvetenhet om det senaste i redaktionens liv.

Olga och Martinique planerar för kvällen att i sällskap av fans som Henrietta, Johannes och Kelly "göra stan osäker" som sistnämnda person uttryckt sig. Men framför allt kommer kvällen att bestå av vanvettigt impoerade utrop till följd av redaktionens senaste Africanpowerdancemoves som kommer att praktiseras. Men calmez-vous alla ni fans som är oförmögna att närvara för att beskåda den ljuva dansformen som kallas afrikansk dans; bara fråga och dansen kommer att utföras även i skolan/på bussen/i Himalaya.

Martiniques svällande muskel

Bisses

Överlevnadstips

Efter en oförsvarbart överflödig föreläsning från Plan (vi har sett det hört det och suckat över det förut), måste jag erkänna min totala franskaabstinens. En kurs med ett mål, en mening, ett högre syfte än vi arma jordemänniskor kan förstå och rå oss på. Språkets ansikte utåt, han har, sedan vi avslutade kursen, just precis bättrat på sitt ansikte. Fans, släpp det ni har för hönderna och låter gå upp till fullo, här och nu, i allas vår Nicolas Sarko Sarkan Sarkozy:

Bisses d'Olg

ToppTaggad

Stämmningen är på topp. TVÅ klasser i ETT klassrum. Alla TTT - Taggade Till Tusen - på landet l'indie och det kunniga Plan som väntas göra éntre i klassrummet vilken sekund som helst.


Martinique sitter omgiven av fans, och Olg. Denise är ett av dessa fans som för stunden försöker rensa ut de ickeindenfantasterna som kämpar för att försöka bli en del av HimalayaOrissagemenskapen. Hon är skoningslös. Har man valt Malawi så har man.


Plan låter dröja på sig. Redaktionen deppar inte, vi är nu tillåtna att få strecka på benen de återstående fem minuter vi ska få sukta efter skolans favvoorganisation. Redaktionen må älska rörelsefenomenet, men föredrar bloggen.

Bonne journée

Framför en cistern

Fans fans fans. Olga håller vad hon lovar. Bloggen skall uppdateras, och det med en imponerande kontinuitet. Så, här är jag igen. Jag skriver inte på min religionsuppsats; nej. Jag bloggar. Sådana uppoffringar. Men fans, det är ni värda, je vous premets.

Emma och Evelina sammanstrålade vid spottkoppen 14.26, cirka, för intag av kultur top notch. Efter en mäktig höstpromenad längs Strandvägen, Stockholms dyraste gata som ger upphov till socialistiska avsmakskänslor - men trots allt med en relativt trivsam allé pyntad med övre medelålders män i rosa transvestitinspirerade finbyxor, nådde vi till slut destinationen Frihamnen.

Frihamnen - vilket ställe! En sann stockholmsk guldgruva, ett bortglömt smultronställe bland allt skräp. Kan man tänka sig något bättre än ett äkta industriområde med autentisk "dagen efter, innan, under, whatever, ett mord" - känsla, i direkt anslutning till allas vår överklassidyll Östermalm? Vi tvekar.

Det konsumerades finkultur. Magasin 3 var målet. Inträdet gratis för alla med en ålder som slutar på -ton och under.

Christian Boltanskis utställning Les Archives var vad vi fann när vi äntligen, med hjälp av en mastodont hiss, lyckats ta oss in i byggnaden. Totalt mörker, blixtförbud. Med ett ISOtal uppskruvat till 1600 gjorde Emma och kameran vad de kunde. Tema anonymitet, identiet(skris?), mångfald, enfald, ja, vem vet. Åk dit, drick Americano och se för dig själv.

Betyg:

Bisse