Daandes återkomst

Fans.

Era ögon bedrar er inte. Det är äntligen Daande som skriver.
För att citera en stor kontemporär tänkare i vårt samhälle, Britney Spears:

"It's been a while. I know I shouldn't have kept you waiting. But I'm here now."

Daande, redan sedan långt tidigare en världsturnerande Extraordinary Superstar, är numera även professionell dansexpert i stilarna jazz och modernt, samt en etablerad teaterskådespelare. Allt detta prakticeras nu flitigt måndag-, tisdag- och onsdagkvällar, med mycket sena hemkomster som följd.

Lägg på detta till ett närmast obsessivt arbetande med premiärnumret av den fantastiska Daande-ägda tidskriften SAURON, och ni kan förstå att det har varit lite svårt att ägna bloggen den tid den förtjänar.

Nu är det dock förändring i luften. SAURON är så nära releasedatum att Daande kan känna smaken av kopiatorbläcket på sina extraordinary smaklökar, det är fredagkväll, Daande har ställt in planer på att träffa en psykopatisk utbytesstudent från Bermudas och sitter därför hemma. Ensam.

Alla andra är på krogen.

Daande, som för er som fortfarande lyckats undgå detta, råkar vara född på det överlägsna året 1991. Som alla vet medför detta endast positiva saker. Inte nog med detta - Daandes genialitet har resulterat i att denne helt enkelt går i en klass över sina jämnåriga - något annat vore ju tragiskt med tanke på superstjärnans IQ (ca 3 gånger Martiniques, enligt trovärdiga beräkningar).

Dock medför detta problem. Ingen tycks ha tänkt på att Daande behövde specialtillstånd för att få komma in på krogarna ett år tidigare. Ja, ni läser rätt - ingen.
Hur är det möjligt att samma miss gjorts på kommunal nivå såväl som riksnivå, familjenivå såväl som skolstyrelsenivå?

Daande vet inte. Daande vrider huvudet av en imaginär kanin.

Men oroa eder inte, kära fans. Daande överlever. Daande har utvövat den mest beprövade, uråldrigaste och mest själsrenande anti-sorg-kuren: konsumtion. Ett stycke fantastiskt snygg kofta har inhandlats för 499 riksdaler. Nu hänger det fantastiska klädesplagget över en stol och Daande känner sig fortfarande ensam, uttråkad och tragiskt minderårig mår otroligt bra.

Faktiskt mår Daande så bra att halvguden ska dra sig tillbaka för natten och försöka, ja, inte sova - han är trots allt en halvgud - men i alla fall blunda och färdas några timmar mellan andra, mer intressanta universum.

I morgon (eller, om man vill vara korrekt, vilket Daande inte vill - idag) väntar övningskörning till Sollentuna, där nytt pass och ID-kort skall utfärdas. Daande ska be den ansvarige att retuschera honom.
Senare, mot kvällen, väntar filmkväll med Kelly, Martinique, Olga och Etta.

För vem vill inte umgås med Daande? Så länge man inte ska på KROGEN. Då är det ju inte intressant. Alls. Bitter? Daande skrattar rått.

Godnatt,
And it's Daande, bitch.

Onsdagsskräck

Fansfansfans. Olga sitter i köket och pluggar snart genetik. Datorn krävde precis en diskrensning. Jag motsatte mig inte förslaget. Tänka sig så handlingskraftig en maskin kan vara.

Frida sitter mittemot mig och petar på mitt nya CSNkort och äter bullar. Jag förgiftar mig med för mycket kaffe. Anledningen till alla dessa intressebefriade faktauppdateringar är blott en: när jag nedtecknar dem skjuter jag upp allt det där jag borde men kanske inte in i själen och runt några varv verkligen vill göra.

Men, disciplin är något jag har en fallenhet för. Dock endast i neurotisk förpackning. Så; därav. En skräckfilmsbild som inte är retuscherad det minsta - såhär kontrastuell tycks jag faktiskt vara. Et aprés ca: au revoir cheries.

Bisse

L'autmn est ici

Fans. Ojojoj, nostalgin i föregående Martiniqueproducerade inlägg går inte att ta miste på. Vilken tripp uti minnets mest magiska dimensioner! Och vilken VACKER Olga! Spontanreaktionen lyder: skaffa konto på snyggast.se, använda bilden i föregående inlägg som profilbild och få feta mängder ragg. "Så mycket män, så lite tid", kommer vara det enda jag hinner säga i förbifarten till de få människor jag av slumpmässiga skäl trots allt kommer hinna träffa mellan alla dejter. Världen ligger för mina fötter.

Men, för att ändock göra även nostalgibilden till nostalgi, så lämpar det sig bra med nya bilder. Redaktionen har konstaterat att sensensommaren, postsommaren, förvintern; kort och ickekreativt uttryckt, hösten, är här.

Vi har insett det. Vi har accepterat det. Sommaren 2008 har gått till historien. Snart får vi läsa om den i historieböckerna en sunkig tisdagseftermiddag som denna i en kvav skolsal. Men hösten har för all del sina fördelar. Det totala ovarma tillstånd som infinner sig är en otroligt skön befrielse från det o-ovarma tillstånd sommaren mellan varven innebar. Argumentationen knäcker det mesta, n'est-ce pas?

Bisses som fan

Nostalgiöversvämning

Livets början. Bloggens början.

Trumvirvel. Trumarumarumarumarum...

Den första bilden.
Martinique har funnit Bilden. Den bild som togs (med supermobilenflashflash, comme toujours) då ilandsbloggen grundades, publicerade sina första ord och tog sina första andetag. Det var i ett grupprum på plan 300, Martinique begick ett påtvingat självmord med biståndstexten medan Olga gjorde stordåd. Olga gjorde de vi drömt om sedan den där tunnelbaneresan hem från skolan då vi för första gången yttrade orden "vi borde starta en blogg". Eller om det var "vi borde ge världen ilandsbloggen".


Så blev det. Världen blev en revolutionerande ilandsblogg rikare klockan 14:18 den 20 mars 2008. Detta är bildbeviset.

Je vous embrasses

Vaket sömning tillstånd

Fansfansfans, det här håller ju inte. Nu har ni inte fått er ett världsomvälvande kvalitativt inlägg på fyra långa dagar. Redaktionen ber å det djupaste om ursäkt, vilket är skitsammavärdelöst att läsa, men ändock.

Så till inlägget. Spännande värre. Sömntabletterna har inte gått ur kroppen på mig, så hjärnan ligger på frekvens död ett tag till. Halvvinglig och dan, skulle man kunna säga. Eller, så ser man det som ett hederligt söndagschillat tillstånd. Jag vet inte. För jag är som sagt, väldigt, chillad i huvudet.

Säkrast är kanske att jag inte skriver så mycket mer. Det mest magnifikt taktiska vore kanske att delge er några vackra bilder. Nu faller det sig så att jag inte har så särskilt mycket nytt och vacker överfört till datorn. Men, äh, vadfan, låt oss bjuda på en random superflashflash kollektion istället. Med betoning på random.

Nej men, hallå där. Olgas fot i Hannas rum. Så random, så eftertraktat.



Åhåhåhå, värsta tulpanen. Great peppnessöverväldigande.



Allas vår Kelly fyllde 18. För jättelänge sen. Kan vara jättebra att påminna sig om ibland.



Nejmen, där har vi ju Olg, fanatiskt fotograferande skyltningen på Åhléns. Good Gody.

Dags för mig att hålla käft.

Bisse pour tout le monde, votre eternal - Olga

No light in no tunnel

The peppness is GREAT. The peppness is overvällmning. The pepness is, to sum it all up; in da air.

Does anybody know what we are living for?

Marika fyller år. Marika mår bra. Marika har girlanger runt hela jävla halsen och ett bollhav av ballonger runt sin dator.

Citat läraren: Jag har sådär lite halvångest runt vad vi ska göra.

Peppnesskänslan växer.

Marika har i smyg öppnat sin present. En marsipannågonting. KUL FÖR HENNE DÅ. Ilandsickeunnandet är ett faktum.

Bisse et mort

bitchin'

Martinique tog idag sitt förnuft, mod, lite vilja och telefonen till fånga och ringde TT, Tyresö Trafikskola. Ärendet var att boka en tid för körlektion. Den trevliga, som jag då trodde, pricken i andra änden av telefonledningen "hade lite mycket för sig" och bad att få ringa upp "om några minuter". Naturellement, sa jag på svenska och la på för att vänta.

Martinique har nu väntat några trettio minuter på att kvinnan ska ringa upp. En viss hopplöshet börjar nu lägra sig. Körskolans telefontid tog slut för en kvart sen. Bitch.

Men vi skola icke förtrösta. Martinique väljer att intala sig att Marchez pendant la vie och att ge trafkkvinnan på moppo imorgon istället.

Nu ska här praktiseras tyresöjogg.

Bisses