En annan eftermiddag, någon annanstans. Kelly skryter skallen av sig. Sagan om ringen, extended version kan tydligen återfinnas i hennes filmsamling.
Två människor, två extended version upplagor av samma filmer. Två nördar. Olga gör en koppling. En idé föds. Veckan därpå hålls ett marathon.
Arwen, Gandalf, Merry, Pippin och Frodo. Gollum håller i kameran.
Filmerna var långa. Äckligt långa. Klockan fyra på natten hade Rohankriget inte hunnit dra igång. Det fantastiska extendedmaterialet gjorde filmerna oändliga. Vilket självklart uppskattades av oss marathonfantaster. Frodos nyfunna ADHD hade dock något svårt att acceptera detta faktum. På samma sätt som allas vårt biologiska sömnbehov och gräns för acceptabelt antal VackraNyaZeelandMiljöVyer på ett dygn också hade det.
Gollum hade kvällen till ära skärpt till/civiliserat sig något, och dök upp i en ovanligt fräsch tappning.
Gandalf The White, Ku Klux Klan version.
Gollum, betagen av Arwens alviska skönhet, missar helt när Gandalf sviker sina godhetideal och stjäl den arme varelsens godis.
Merry och Frodo fann varandra under kvällen.
Gollum hade kvällen till ära skärpt till/civiliserat sig något, och dök upp i en ovanligt fräsch tappning.
Gandalf The White, Ku Klux Klan version.
Gollum, betagen av Arwens alviska skönhet, missar helt när Gandalf sviker sina godhetideal och stjäl den arme varelsens godis.
Merry och Frodo fann varandra under kvällen.
Efter åtta timmar togs en sömnpaus. Frodo vaktade ringen med sitt liv under natten, och viskade precious i sömnen. Lagom till frukost sattes kriget i Rohan på. Lembasbrödet uteblev dock till KalasPuffarnas ära. Men man kan inte sälja hela sin själ till Tolkiens värld, en personlig touch är att föredra. Man vill ju gärna stå ut de stunder i livet som inte hänges åt marathonfilmförkovring och annat nörderi.
Bon nuit
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar