Hjärnaktiviteten är låg. Den verbala formuleringsförmågan, föranledd av utebliven tankeförmåga, har försvunnit. Mais ce comme ca, la vie. Et aussi la mort. Vous savez, c'est pas necessairement une grande difference entre les deux consentements, n'est ce pas?
Ouais ouais. Il faut que je me fait tyst pour un moment. Denna dag har faktiskt varit en bra dag. Åtminstone har redaktionen arbetat stenhårt med hjärntvätten gällande förverkligandet av påståendet. Sinsemellan, sådär på tumanhand, har vi lyckats bra med våra högt stående lyckoambitioner. Företaget att frälsa resten av vår omgivning fick vi lägga på hyllan - men vad gjorde det när vi var så religiöst fyllda till hakan med vår egen tillfredsställande övertygelse om alltings fullkomlighet motiverad med den blotta existensen av alla företeelser som mött oss dagen igenom? Nej, just det: inte mycket.
Kelly hade mage att klaga över någon tidigare publicerad bild på bloggen där hon själv utgjorde motivet. Tur som hon har är jag inte så elaktsinnat lagd att jag inte ger henne ett nytt försök.
Sprang sprang sprang genom Dalen och över Södermalm och Björkhagen och lite härvar den fulländade dagen till ära. Fick till och med skavsår i de nya skorna. "I don't do skavsår", tänkte jag, som ständigt har skavsår på de mest fascinerande fotdelar, trotsigt, och sprang envetet och enträget vidare.
Fulländigheten i dagen till ära fick jag själv för ovanlighetens skull vara med på bild. Dock med touch-av-suddigt-huvud, men även det ses, åtminstone idag, som ren perfektionism, då det trotsar de intellektuellt befriade estetiska idealen som råder... någonstans, för någon, gällande fotodisposition och färg- och kontrastkomposition.
Ouais, stamcellerna kallar. Mina dumförklarande, trevande begreppsdefinitioner som inte leder någon någonstans skall åter förkovras i.
Bisse
Bisse
