The Return of the Martinique

La Martinique est retournée. Även hon är nu hemkommen från Kroatien + Montenegro. Låt er inte förvillas av den (alltför) stora tidsrymden mellan Olgas anmälning av hemkomst och detta inlägg, och tro att jag skickade hem l'Olg hela 4 dagar tidigare än mig själv. Så är icke fallet. Martina satte Emma på bussen 1 dag tidigare samt att jag dessutom sov en natt i Serbien innan hon flaxade hemåt. Dvs, jag kom hem i förrgår. Tonvis med ursäkter framförs härmed för att bloggen inte uppdaterades igår (eller rentav direkt efter hemkomsten). Min enda förklaring är att den sömn som förlorades på Belgrads flygplats har tagits igen.

Martina på Belgrads flygplats klockan 04.44Trött och helfreshness. Fast mest trött.

Jag hatar att behöva hålla er på halster, men liktsom Olga sagt så låter den heltäckande redogörelsen för resan vänta på sig. Jag kan dock avslöja att det var en groteskt nice resa.´

Annan nyhet:

Redan nu vill jag avslöja det mest högtidliga tillfället under resan (möjligtvis det tillfälle som gjorde resan värd all möda/kostnader/svett/skoskav. Kanske till och med detta var allas vår omedvetet underliggande grundläggande orsak till att vi över huvudtaget genomförde resan. Funderingarna är många)

Närvarande eller ej; jag vill att ni alla ska minnas den 29 juni som Olgas dopdag. Dagen då hon fann sig själv.

Förövrigt har Martina har förlorat sin familj för en vecka: ena hälften har gett sig ut på en egen resa till Kroatien samt en fjärdedel befinner sig i Åkersberga. För Martina innebär detta att ingen kommer att leverera henne föda då hon ska arbeta (= 6 timmar i ett golfhus, tittandes på film + en god bok) ikväll. Martina ska därför nu bege sig till tyresö centrum ( P.U.S.S) för att införskaffa sig diverse födoämnen. Hon bjuder er därför farväl.

Bisses