Tidsresa i TrivsammaTyresö

Fans, fans, fans. Idag (läs någon gång förra veckan) har varit en, låt oss säga, stor dag. Redaktionen gav sig ut på en resa till svunna tidseror. 90-tal blandades hujadamejvilt med högstadieångest och nått slags nutid.

(Kommunflaggan, mäktig, pampig, remarkabel och breathtaking)

Det konstruerades en (mycket seriös) karta över färden. Allt det vi tillsammans upplevt av kommunernas kommun, P.U.S.S/Tyresö, skulle länkas samman för att göra den enhetliga känslan kring redaktionsfenomenet än tydligare.

Martina PenisRooth, skogen, än idag stolt Tyresöbo. Här ståendes utanför sin boning på Skogsvägen, hus med golfutsikt.



Martina blickar ut över sin Bäverbäck. Bäcken, som korsas på väg till skolan. På väg till jobbet. På väg hemifrån. På väg ut. Ut, i livet.



Bäverbäckens busshållplats. Martinas tacksamma länk till verkligheten.



I nära anslutning till Bäverbäcken och golfen slog under sena 1990-talet denna multinationella kapitalistjätte upp sina portar i ett försök att lamslå moralen hos de oskyldiga tyresöborna. Martina, som bor en 6,5-minuterspromenad från platsen, har klarat av händelsen relativt bra, och har än så länge sluppit psykoanalys. Olga möter platsen med avsmak, och manifesterar här i global och fredlig anda sina politiska agressioner.



1996: Olga tar simhallen och simskolan med storm.
1997: La Petite gör en wannabeolga och börjar simskola med Lina, aka Lars-Kenet. Lars-Kenet är en dålig elev som skrapar fötterna på bassängbotten, och tvingas därför till ett extra simskoleår.
2003: Emma är på klassdisco i simhallen. Succévarning.
2002-2006: Hela Redaktionen plågas med högstadiesimlektioner i bassängen. Klädsim, livräddning, crawl, vattentramp och fan vet allt har genomlidits.



Ishallen/ denmktmktmktseriösafotbollsplanen. Martina hade idrottslektioner på denmktmktmktseriösafotbollspanen. Hon minns det med glädje.
Olga minns hur hon med lättnad i sjätte klass lyckades få tag i ett par låneskridskor. Visserligen ägde hon de mest respektingivande isåkdonen i hela klassen. Resten av eleverna förstod dock inte charmen med långfärdsskridskor.



Olga återhämtar sig på en gunghäst utanför sin faders exboning - presque P.U.S.S - efter ett försök att med parkourkrafter bestiga fasaden och grannarnas balkonger på väg upp mot den före detta bostaden.



Av Tyresö kommuns säkert-fler-än-fyra pizzerior är Hörnet den erkänt bästa. Inte endast på grund av de smakfulla måltiderna, utan här kan redaktionen utlova möten med de mest träffapåvärda människorna kommunen kan skrapa fram. Vad sägs om Emmas Pappa Peter (utflyttad tyresöbo på frekventa återbesök), Martinas Mor Helena och kanske framförallt Tyresö kommuns och Globala Gymnasiets profil utåt: Zagge.



Tyreös Bio Forellen. Redaktionen ser längtansfullt fram emot att få uppleva det nya ansiktslyftet biografen fått. Värt att påpeka är att biografen är en del av det maffiga högstadiet Forellskolan där Martina spenderat fyra förträffliga år.



Martina utanför sin exskola. Emma måste dock få neutralisera bilden av Forellen - som den i folkmun kallas - med sin något mer balanserade uppfattning av verkligheten. Forellen är den av Tyresös skolor mest statusgivande, då den är närbelägen köpcentret P.U.S.S. Men här slutar det roliga. "Centrumbarnen", som skolans elever kallades av återstående kommuninvånare, hängde utanför Lindex på rasterna, drack folköl vid 11 års ålder utanför Pressbyrån på kvällarna, klottrade ned den trivsamma kommunen och... ja, etcetcetcetc, misären fortsätter i spikrak nedåtriktning. Vi vill tillägga att Martina idag mår bra och har bemästrat uppgiften att gå vidare med sitt liv.



Emma i hjärtat av P.U.S.S, och förresten, hjärtat av kommunen. Här har vi fått med två av hela Tyresös viktigaste komponenter, kryddat med Olga som bildens kröning; till vänster ses kommunens enda (jodå, det är sant, hävdar Emma, även om Martina tror något annat) café, och till höger, whitetrashshoppen nummer ett: Paris Nytt.



Emma sitter på Tyresö Centrums motsvarighet till Stockholms Centrums Plattan: Träffpunkten. Här hade kommunens alla niondeklassare sin gemensamma vårbal år 2006. Hela Redaktionen var på plats och lyckades på något mystiskt vis undvika varandra hela kvällen lång. Martina har lämnat uppgifter om att hon hade mycket trevligt, dansade med en av Emmas bästa vänner Matilda, åt glass och log kvällen lång. Emma däremot minns kvällen med kårar ilandes längs ryggraden. Likt det anoreximissfoster hon var drack hon gratis vatten på puben Green Bull kvällen lång, undvek noga rostbiffen, dansgolvet och egentligen det mesta som var menat att hon skulle ta del av.



På Centrums övervåning (jo, det är sant - det finns två våningar) stötte vi på en viss ryss/kurd, som i sammanhanget ringt Redaktionen och bett om hemlig identitet. Skittråkigt, påpekade Redaktionen, men redovisar här ändock de böcker som den anonyme införskaffat på kommunbiblioteket.



Redaktionen närmar sig Olgas exbostad, där hon faktiskt bodde första terminen på gymnasiet. Systembolaget är en indikator som påvisar att vi snart är där. Olga kommer in i den rätta stämningen och shakar. Herr Anonym mumlar gång på gång att "Nu räcker det".




Utanför porten slås Olga av den bistra sanningen. Minnesbilden förändrades succesivt på väg från Systemet till exboningen. Quel malheur! Vilken tid! Många anorektiska joggingtripper har tagits i området. Om du någon gång känner för att promenera i omgivningarna, tveka inte att ringa den ultimata guiden Olga.



På besök hos Kungis, kodnamn Lars-Kenet, som för tillfälet befinner sig i sina finska hemtrakter på Åland. Martina återupplever många ljuva minnen under 1,5 minutersstoppet; mellis, barbie, lego, kottkrig, filmtittande, kärlek osv.




Dalstugan, utgågspunkten i livet som producerat de mest framstående tyresöpersonligheterna. Martina, Lina, Amanda, Patrik, Moa, Emmy, Linda, Adam, Daniel - för att namedroppa några.



Emma: Alltså, jag var ju rätt cool.
Olga minns sina glansdagar på högstadiet (ja, det är Emmas högstadieskola Dalskolan som skymtar i ljusblått trä i bakgrunden). Skolan har, låt oss säga, en och en halv våning, plastgolv, inneskotvång, en välutvecklad kollasnettkultur, ytterst få elever, alla bosatta i samma radhusområde, och annat smått och gott som gör livet lite extra värt att leva. Martina menar att alla på Dalskolan hängav sig åt att leka i skogen och äta kottar på rasterna (skogen ligger en meter från skolbyggnadens ytterväggar). Emma hävdar att så inte var fallet. Uppskattningsvis 7 % av eleverna hängav sig åt soffsovning på rasterna. Till den skaran räknar hon givetvis sig själv. Men ta det lugnt fans, efter lunch brukade hon piggna på sig. Och förresten, 2 cool 4 school som hon var pallade hon inte trycket och hoppade helt enkelt över sista högstadieåret för en inre resa med något speciellt utformade ambitioner i centrum.



Martina och den anonyme medpromeneraren passar kartan rätt på Wättinge gårdsväg. Wättinge - här hände det grejer på nätterna. Våldtäckter och folkölsfylla. Inga fina barn rörde sig här efter 20.00 kvällstid.



Emma utanför Krusbodabadet. Här badades det för fullt under 1990talet, och tänka sig, Fårdalabon Martina har även hon satt sin fot innanför det respektingivande staketet. Dock vill Emma klaga över maxdjupet på 1,6 meter. Det var tråkigt redan vid 6 års ålder.



Emma tillber ungdomsgården. Krusis. Där har inte många minuter av någon i Redaktionens liv utspelats.



Det var här allt hände. Krusboda C. Ja, inte för Redaktionen, då. Men för de coola ungdomarna i Krusboda. Det var här folkölen och nattlivet konsumerades. Det var här man loskade på småbarn, det var här man busvisslade efter småbarnsmammor. Det var här man slängde brutna kondomförpackningar hejvilt omkring sig. Det var här, fans, det var HÄR.



Scoutlokalen i Krusboda. Här har Redaktionen festat hals och huvud av sig.



Emma på sin gamla lågstadieskolgård. Krusboda skola. Ung och sprudlande av glädje var hon back in'em ol' days. Just den här klätterställningen kom till skolgården under Emmas andra skolår. Det är hon tacksam för än idag, med tanke på all den status leksaken gav henne utan vidare ansträngningar. Redan då var hon alltför lång för att nyttja ställningen på rätt sätt. Där hon hänger på bilden ovan, där var det meningen att man skulle klättra med armarna. Fötterna skulle inte nudda marken. Listiga, långa, nioåriga Emma sprang på marken med fötterna och klättrade med armarna. Fet respekt vanns hos eleverna av det motsatta könet, allihop något kortare än Emma.



Färden fortsatte och Emma stötte på en gammal barndomsvän! Fillan bor kvar i radhuset i Krusboda, och fick dagen till ära stå ut med ett våldgästande av Emma.



Olga utanför sitt barndomshem. Här spenderades åren 1996-2003. Ett mycket anständigt radhus må sägas. Dock sörjer Olga på bilden de nya ägarnas val att skrota stenmarken, stenpålen som brevlådan satt fäst på, införskaffande av skolmatsalsgardiner samt den brutala stympningen av fulhäcken som ersatts av ett opersonligt, äcklligt staket.



Vandringen längs Muserongången fortsatte och Emma bestämde sig för att våldgästa ytterligare en barndomsvän. Linda bor kvar, och minns säkerligen även hon med glädje de bullkalas, kubbspel och annat härligt hon och Emma upplevt tillsammans.



Albysjön. Här har Redaktionen spenderat mycken kvalitétstid under sin yngre ungdoms glansdagar. Från besöket finns smått fantastiska bilder av en viss anonym, hårig företeelse som följde med på tidsresan, men som kräver oröjd identitet, vilket gör Redaktionen bitter. Här har vi ändock Martinique som har svårt att slita sig från de tindrande böljorna.



En något suddig Olga spionerar på vännen Matildas exboning i Krusbodalandet. De nya ägarna har hållt huset, även kallat skokartongen, i gott skick, vilket Emma stolt rapporterar till Matilda vid senare, väl valt tillfälle.



Martina längtar tillbaka till sitt första Tyresöhem. Märk väl att detta Fårdalahus är situerat uppskattningsvis 800 meter från Emmas Krusbodaradhus. Redaktionen bodde alltså mer eller mindre grannar i flera år, helt ovetandes om varandras existens. Gud är då svår att tolka ibland.



Martina myser loss med paraplyet utanför sin och Emmas gemensamma vän Marias hus. Maria gick i Emmas klass på högstadiet, och Martinas i lågstadiet. Så det kan bli i Tyresö - möjligheternas kommun.



På väg till Martinas lågstadieskola springer vi in i en viss David, som visar sig vara blivande globalare. Herr Anonym i bakgrunden gör tummen upp som tecken på sitt godkännande till pojkens entré i de upplysta hornsgatekorridorerna där vi huserar höstvinterochvårtid.



Fårdala skolas skolgård. Här spenderade Martina stor del av sitt 1900tal. Just denna brottningsleksak skröt hon extra med. Utmanade Emma och Herr Anonym totalt 4 ggr. Förlorade totalt 4 ggr. Det är hårt att vara 161 centimeter kort.

Här slutar vår Tyresötidsresa. Fem timmar senare var Redaktionen åter på plats hemma hos Martina på Skogsvägen. Så mycket intryck att smälta, en hel barndom återupplevd. Bloggens längsta inlägg lider mot sitt slut. Men frukta inte, kära fans. Det kommer mer, och det kommer väldigt, väldigt snart.

Bisses en grandes masses