Martina, med sin norrländska bakgrund, var självfallet på plats på festivalområdets bataille för att rapportera till bloggen. Här lämnas inga fans att i okunskapens mörka skuggor famla. Fetsivlabloggandet fortsätter därför härmed; det är bara för er miljarder människor i denna IT-värld, ni som var där så väl som andra, att förkovra er i Martniniques färgstarka festivalminnen.
Men, för att minska risken för eventuella missförstånd, bör vi reda ut vissa saker. Jag vet att ni omedvetna fans kan skapa en ekvation som ser ut på följande sätt:
gratisfestival = inga pengar = inga artister
Men som sagt; ni är omedvetna. Låt därför en bättre vetande för upplysa er. En, låt oss säga, mindre festival som Trästock är inte världens happening (som en skeptisk skelleftebo själv sagt). Men, som en utflyttad norrlänning (moi)sagt; varför skulle världens happening komma till Skellefteå (kan tilläggas; Sverige)? Poängen är därför att så länge något händer i de mindre befolkade fläckar som Sverige består av bör man hålla till godo, för världens happening skulle ändå aldrig äga rum här. Trästock tillhör därför det som kan räcknas som en lyckad tillställning, inte bara därför att det är en ordentlig tillställning i en stad som verkar vilja stänga alla människor under 21 år, utan också för att det gästas av flera bra artister. Och då trästocksfestivalen är gratis, och inte mycket annat händer i bygden, så är alla där. Resultatet är värt.
Säkert!
Två globalare skymtades i det stormande publikhavet. Trygghetskänslan var ett faktum inte bara för Martinique, utan hon kan dessutom slå sig i backen på att det var en världomfamnande känsla som rörde sig bland de festprissiga ungdomarna som hade audiens framför scenen.
Mystical Roots
Håller vad de lovar; mer mysko sammansättning av band får man leta efter. Bandet med skönaste medlemmar var givet. Martina frågar sig vem som inte var totalsåld på de basisten och trumpetaren.
Martinique gick för att se Tallest Man On Earth och väntade sig att få en förhandstitt på Olgas blivande soulmate/ragg/make/lång vän. Det var med en smått besviken känsla hon upptäckte att hela namnet var en ren lögn. Mannen var petitpetitpetit. Plus petit que la tout petite Martinique. Hajja då vad kort han var.
Hur som helst var han kanon. Martina slapp därför hänga läpp å Olgas vägnar.
När ni, kära fans, praktiserar era totalindirekta kunsaper om festvalen och slänger er med lös information om händelserna där så gör ni bäst i att lita på denna neutrala källa och hävda att top noch var Kleerup. Behöver ni stödja er story då ni önskar dölja er ohippa frånvaro från festivalen, så använd denna fakta; hans bror hoppade på kryckor på scenen samt Titiyo närvarade och trallade järnet.
Efter denna rapportering ska ni inte längre vara omedvetna om musikkulturens sprdning i norra Sverige. Artisterna som porträtterats här är endast ett axplock av all den musik som spelats under de tre dagar då festivalen pågick. Även utan att ruinera det svenska folket fanns, utöver dessa, band och artister som Anna Järvinen, Glesbygd'n, The Breez The Breath, The Soulshake Express, Marcus Krunegård och en himla massa andra på plats.
Innan denna rapportering avslutas måste vissa tankar få luftas. Den halva redaktion som närvarade kunde inte låta bli att förundras över den glokala anda som förgyllde hela festivalen; med som utan högre ekonomisk standard, äldre som yngre, norrlänning som sörlänning kommer och åtnjuter lokal, nationell liksom global musik och bildar en enda stor gemenskap. Ah, bara tanken är som balsam för den globala själen.
För att ni fans inte ska behöva känna att redaktionen går bakom era ryggar, undanhåller er information eller på annat sätt försummar er forteller jag er härmed att jag befunnit mig i Skellefteå fler dagar än de tre som denna festival utgör. Förutom att spendera tid där besöktes släkt och vänner, shoppades, restes till Jävre och Piteå och hoppades hoppborg.
Je vous embrassez
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar