The Return of Farstalinjen

Fans. I(förr)går, måndag, började många av alla Sveriges arma, 1990-talsfödda, ungdomar åter skolan. Men Henrietta och Emma, hängivna globalstudenter, kände att skolan kan få vänta ytterligare en vecka. Det fanns något far out viktigare, något högre, att dedikera måndagen den 17 augusti till än lära-känna-klassen-lekar och schemautdelning. Stockholms gröna tunnelbanelinje mot Farsta strand återöppnades äntligen för allmänheten.

Sandsborgs tunnelbanestation har aldrig varit renare. Emma kunde inte bärga sig, utan småsprang genom allén, hela vägen fram till härligheten.

Varenda station på linjen besöktes, dissekerades och utvärderades. I Farsta Strand bjöd SL dagen till ära på gratis äpplen. De vet for sure hur man firar.

Byggisarna ville, till Emmas förfasan, inte lämna stationen. Har de inte förstått att renoveringen är över? Världens största ilandsproblem har sett sitt slut, ljuset i tunneln är mött, Emmas liv kan fortsätta där det så abrupt frös till i slutet av mars. Förstår de inte, de kan gå hem nu!

Emma, så nöjd. Humöret var på topp, och alla som åkte på Farstalinjen under invigningspartyt log sig resan igenom. Vem behöver mat, sömn, vadfansomhelst, när tunnelbanan stannar i Enskdede?

Henrietta var gladare än vanligt. Farstalinjen är, och har alltid varit, en av hennes absoluta favoritförströelser. Och vem som har sett Skogskyrkogården, Sandsborg, Hökarängen, Tallkrogen, Blåsuts och alla de andra stationernas prakt, renhet, välfärdsmysighetstopnotchfaktor, kan annat än å det djupaste bara förstå henne?

En ny tid i livet är här, en svår era är avslutad. Spurtarna till Skärmarbrink hör till en svunnen tid. Ersättningsbussarna med obegriplig dansk inredning och hårda säten anpssade för kortkortmänniskor behöver aldrig mer spenderas tid i. 3 minuter. Mer tid än så tar det inte att hurta allén fram till tunnelbanan. 3 minuter.

Fans, Olga kan med stolthet åter säga att hon bor vid tunnelbanan.

Bisses

Doktor Olga tipsar

Efter en veckas nästannäradödentillstånd tog sig Olga i kragen. Slut på rännandet och hej på hemmandet. Hela dagen har hängetts åt hemmaaktiviteter och sängslöande. Snart är jag frisk.

Poängen med inlägget är väldigt nyliberal. Impossible is nothing, allt är föränderligt.

Mitt i powervilans tristess trycktes syster upp mot linsen. Notera min avslappnade, jag-är-hemma-och-mysåterhämtar-mig-blick.

Planen är att vara frisk upphöjt i tusen om cirka två timmar. Längre än så har jag inte lust att sjuka mig. Förresten, betänk hur mycket man lär sig av att vara såhär supersjuk. Jag har då inte på hela veckan upprörts så mycket över Georgienkrisen som jag gjorde i badkaret, med DN i händerna, imorse.

To summarise: Satsa på att vara intensivsjuk, gå in för tillståndet, för att sedan supertillfriskna och återuppstå i en superfreshversion.

Bisses

Super extended version

Eftermiddag på Emmaboda. Erik skryter skallen av sig. Sagan om ringen, extended version kan tydligen återfinnas i hans filmsamling.

En annan eftermiddag, någon annanstans. Kelly skryter skallen av sig. Sagan om ringen, extended version kan tydligen återfinnas i hennes filmsamling.

Två människor, två extended version upplagor av samma filmer. Två nördar. Olga gör en koppling. En idé föds. Veckan därpå hålls ett marathon.

Arwen, Gandalf, Merry, Pippin och Frodo. Gollum håller i kameran.

Filmerna var långa. Äckligt långa. Klockan fyra på natten hade Rohankriget inte hunnit dra igång. Det fantastiska extendedmaterialet gjorde filmerna oändliga. Vilket självklart uppskattades av oss marathonfantaster. Frodos nyfunna ADHD hade dock något svårt att acceptera detta faktum. På samma sätt som allas vårt biologiska sömnbehov och gräns för acceptabelt antal VackraNyaZeelandMiljöVyer på ett dygn också hade det.

Gollum hade kvällen till ära skärpt till/civiliserat sig något, och dök upp i en ovanligt fräsch tappning.



Gandalf The White, Ku Klux Klan version.



Gollum, betagen av Arwens alviska skönhet, missar helt när Gandalf sviker sina godhetideal och stjäl den arme varelsens godis.



Merry och Frodo fann varandra under kvällen.

Efter åtta timmar togs en sömnpaus. Frodo vaktade ringen med sitt liv under natten, och viskade precious i sömnen. Lagom till frukost sattes kriget i Rohan på. Lembasbrödet uteblev dock till KalasPuffarnas ära. Men man kan inte sälja hela sin själ till Tolkiens värld, en personlig touch är att föredra. Man vill ju gärna stå ut de stunder i livet som inte hänges åt marathonfilmförkovring och annat nörderi.

Bon nuit

Hoffed up

Visst är ni fans äckligt tacksamma över Daandes ständiga Britneyupdates. Men igårnatt hade Redaktionen ett mycket seriöst möte, där ett mycket seriöst beslut togs. Britney i all ära, men vi vill introducera er till en av våra något mer top notch quality idoler. Fans, låt oss presentera för er, David "The Hassel" Hasselhoff.

Det är troligtvis såhär den inte så inbitne minns honom. Men för en riktig Hoffveteran finns det så mycket mer än pumpade Baywatchmuskler hos David. Det gäller bara att skrapa lite på den oemotståndliga ytan.

David Hasselhoff är bosatt i delstaten Maryland, har två döttrar och en patetiskt kontinueligt stabil karriär. Självklart finns det ingen som kan motsäga sig det faktum att Hoffen är å det fullaste divine i hela sin uppenbarelse. Men när man får det såhär på pränt, att mannen faktiskt är hela tre centimeter längre än vad som krävs för att uppfylla kriteriet snygg man (190 centimeter ovanför marken, standard självklart satt av Olga), ja då är det svårt att riktigt veta vad man ska ta sig till.

Rykten säger att Hoff har problem med alkohol. Redaktionen säger att beroendepersonlighet i generna inte är något att skämmas över, och bevisar med nedanstående bild att David är högst vital och sund och still going strong som vore det än 70-tal.

Hoff's liv är ett sprudlande nyhetsnäste. Den dag han och Britney hookar upp kommer glädjen pryda även DN:s förstasida.

Don't Hassel the Hoff

Muskelpump och kulturkritik

Redaktionens muskler växer. Och växer. Och v ä x e r. Tillsammans med Lars-Kenet har gymaktiviteter konsumerats bakom NKhuset i Stockholms city. Daandes skor förblir försvunna. Därav kan han andas ut och fortsätta sitt gymfria liv. Redaktionen växer. Daande krymper.

Olga testade midjemuskeltränaren, som var helsjuk och jättesvårbegriplig, men ack vilken midja hon fick sig på blott tre och en halv minut. Bicepspumparen, a k a Hasselhoffmaskinen, brukades frenetiskt. Den ortorektiska stämningen var på topp.

Martina @ farmor's.

Lords of Dogtown och Juno har kvällen till ära kulturkonsumeras. Båda två bedöms som underhållande, sevärda, snygga och annat ordbajsigt och intetsägande. VI vill understryka att filmer bedöms ur olika aspekter, och den för Martina till en tredjedel viktigaste är snyggaspekten. Vid ett så kallat weakmoment erkände Martina att hon väljer film efter snygghetsgrad på skådespelarna.

Alltså, Lords of Dogtown vore ju inte alls lika underbar om de inte vore så GORGEOUS. Alltså, Peralta, I love him!

Olga ryser och skakar på huvudet (dock inombords, hon vill ju inte bli misshandlad av Martinas nyvunna Hasselhoffmuscles). "Männen" i filmen är inga män. De är blonderade pojkspolingar med hiphopkläder. Emil Hirsch är visserligen okejsnygg i Into the Wild, men WTF, killen ser ju cortisonsvullen och allmänt dumblond ut i denna film (Olgas analys, nu lovad spö av Martinique).



En god gammal DagensOlga från förgångna juni månad.

Bon nuit fans. Må ni sova gott i det av den antroposoft påskyndade växthuseffekten orsakade regnet.

Bisses

Emmabodahälsningar

"Skriv", skriker Olga frustrerat där vi sitter på Emmabodas fantastiska bibliotek - se vad välfärden åstadkommer. Gratis internet till och med. Värre är det med campingen. Camp Murra, där allas vår globala Carro är självutnämnd matriark och crackhora, har jämnats med marken efter flera dygns oavbruten murrighet. Vårt camp är inte mycket bättre - det ser ut och känns mest som en vidrig soppa. :)

Men som vi älskar det. Doften av BajaMaja ligger som en våt hinna över hela festivalområdet vid det här laget. Imorse vaknade vi av fuktskador. Daande har lagt 500 på tuttifruttirelaterade drycker. Olga står för maten.

Vi har sällskapat med Victor, Simon, Hanna, Emmy och David från Kalmar. Vidare har vi våldtäkts-Fredde, SvartJakob, BlondJakob, Veronika, Kattungedödar-Erik, och så självklart, allas vår Eternal Gabbe. Troligen många fler. Till exempel globalarna David, tjej1 och tjej2. Och dreads-killen.

Nu måste Daande bajsa. Vi kan eventuellt blogga mer någon annan gång kanske.

Pussihej från Emmaboda.

Et c'est Daande et Olga, bitch.

07:21

Fans,

Daande är, om ni inte redan upptäckt (och jublat över) detta, tillbaka.

Efter dagar av meditation, rehabilitering och visst tuttifruttiintag i Tanto med Redaktionen är jag om inte återställd åtminstone i fungerande tillstånd.

Nog om detta.

Daande ska till Emmabodafestivalen med Olga. Och Gabbz. Och Hanna. Halv tio skall jag befinna mig i Gabbz lilla bil där jag och hans 4-persfamilj ska trängas på vägen ned till Småland. Extas. :)

För stunden skriver jag inget mer, men jag skulle vilja uppmärksamma er om att Britney gjort sitt första offentliga vad-det-nu-heter på jättelänge. Kvinnan gick besökte Jim Carreys och Jennie McCartneys välgörenhetsevent för autistiska barn och deras familjer, Generation Rescue. Hon är verkligen en Moder Teresa, den där Britney. Det är så man får tårar i ögonen.

Men det är inte det viktiga. Fans. SE HUR SNYGG HON ÄR.

Daande likes. Och nu - Emmaboda!

See ya, bitchez.
Et c'est Daande, bitch.